RSS Flöde

Kikärter

Postat den

Plötsligt såg jag dem, från bilen på väg ner mot havet. Samma väg vi åkt i flera dagar, men ögonen hade väl varit upptagna med annat. Det gick så fort att jag inte hann säga åt maken att stanna förrän vi åkt förbi avtagsvägen där man skulle kunna ha parkerat.

”De är kvar i morgon” sa maken. Fast när vi åkte förbi dagen efter var de redan skördade. Några få stånd stod kvar, så jag passade på. Och det var tur, för dagen efter hade bonden harvat och ingenting var kvar!

Så här ser de alltså ut, kikärterna, när de är kvar på själva plantan.

Kikärter, klara att skördas

Kikärter, klara att skördas

Kikärter är typisk Medelhavsmat. De är väldigt vanliga i Spanien, till exempel. Eller i det libanesiska köket. När jag varit i Nordafrika har det alltid funnits på menyn på ett eller annat sätt.

 

Jag tycker att hemkokta kikärter är godast, och så här gör man:

  • Lägg dem i blöt, minst 12 timmar. En del säger med salt, andra med bikarbonat. Jag tar bara vanligt vatten.
  • Sen ska de sköljas och läggas i en stor gryta. Häll på vatten så det täcker med några centimeter.
  • Koka upp och skumma av.
  • Lägg sedan i: en lök med 5-10 kryddnejlikor instuckna, en bit selleri, 1-2 lagerblad, en kanelstång, en bit torkad ingefära, ett halvt pomeransskal (det gör skillnad!), och 5-10 kryddpepparkorn.
  • Koka tills kikärterna är mjuka, ca en timme.

Visst kan man minska på kryddorna, men det blir godare om man har i mer. Hoppa inte över kanelstången, den ger bra smak.

Man kan koka i tryckkokare också, då tar det bara ca 20 minuter från att det börjar pysa.

Koka massor när du ändå håller på och frys in dem du inte använder direkt.

Man kan göra röror, soppor,och grytor; servera dem med pasta eller i en sallad. De mättar, hjälper matsmältningen, är fulla med fibrer och mineraler. Och så proteiner förstås, som är viktigt för vegeterianer att få i sig ordentligt. De är helt enkelt jättebra mat. Och gott.

Mina barn äter kikärter som plockgodis!!

La Fienatora – en restaurang med matglädje

Postat den

OK, låt oss vara brutalt ärliga. Maten i Lazio är väldigt rustik, och den är ofta rent ut sagt tråkig på restauranger. Tycker jag i alla fall.

Antipasti som består av skinka och ost, och grillat kött som kan vara både lite bränt och torrt. Krutet brukar läggas på pastan, men den äter ju inte jag eftersom jag inte äter vete. Jag gillar helt enkelt inte att betala 15 euro för en trist köttbit utan tillbehör som jag lagar bättre själv för mindre än halva priset, eller för en tallrik kallskuret jag fixar hemma.

Men så ibland hittar man guldklimpar som höjer sig ur mängden. Guldklimpar som inte är nämnvärt mycket dyrare än de där andra tråk-restaurangerna. Då när man hittar de där måste man välja mellan att 1) hålla tyst och behålla en hemlis för sig själv, eller 2) basunera ut det för världen så att andra också får chansen att äta god, prisvärd mat ute på restaurang. Jag väljer ju givetvis det senare. Och det har jag gjort förr.

 

La Fienatoras terrass

Resterna av vår lunch på ett bord

 

Jag hittade den här restaurangen av en slump. Dottern var inbjuden på barnkalas, och kalaset hölls där. ”Flådigt ställe för barnkalas” tänkte jag. Sen visade det sig att pappan till födelsedagsbarnet gör underhåll på restaurangkök. ”Då ser du många olika kök” sa en av mammorna. ”Det är därför vi är här” svarade han.

Och det svaret passade mig perfekt. Jag letade nämligen efter en lokal för en födelsedagsfest. Och eftersom maten var både väldigt fint uppdukad och smakade väldigt bra bestämde jag mig för att höra mig för med ägaren.

Vi åkte dit för att proväta en lunch, och maken föll lika pladask som jag gjort. Antipastin var allt annat än tråkig. Pastan utsökt (hemgjord förstås), och lammet… lammet var ljuvligt.

 

Signora Patrizia, ägarinnan, visade oss köksträdgården där hon odlar sina egna, ekologiska, grönsaker till restaurangen. Och hon berättade att hon köper in vinet  från en vingård några hundra meter längre ner på landsvägen.  Lammen är hennes egna. ”Men vi har inte tid att göra våra egna salamikorvar längre, så de har vi fått ta bort”, sa hon. Hon plockade fram telefonen och visade mig lite foton från olika buféer hon gjort, och så givetvis ett foto på hennes maestro, hennes lärare för länge sedan som hon fortfarande har kontakt med.

”Mat ska vara sund, god, och vacker att se på” sa hon, och där fångade hon min matfilosofi på pricken. Allt är verkligen rigoröst hemlagat: hon bakar till och med sina egna grissini. Och det märks på kvaliteten på maten.

Behöver jag säga att min födelsedagsbuffet var utsökt, och i det närmaste helt vegetarisk, sånär som på lite skinka?

Det är inga problem att få glutenfri mat, eller mjölkfri för den delen. Men det är bäst att säga till när man ringer och bokar bord. De har öppet för lunch lördagar och söndagar, men ring och kolla om de inte kan bistå med middag också. Kvällstid  har de ofta evenemang, såsom bröllop eller födelsedagsfester.

Ni hittar restaurangen på internet, via er favoritsökmotor. Den ligger norr om Rom, mellan havet och Braccianosjön. Man måste ha bil, men ett besök är klart värt besväret.

Trädgården är härlig!

Trädgården är härlig!

Och så för sakens skull ska jag säga att jag har inte blivit erbjuden ersättning för att skriva det här, eller bett om att få det. Det är helt enkelt en restaurang som gör matbloggaren och den fd servitrisen i mig glad, mätt och på bra humör!

Jag avlutar med en liten dessert: ravioli gjort på ananas, med ingefärskräm (mjölkfri), dekorerad med jordgubbar. Mums!

La Fienatora 10

Pizza med tonfisk och lök

Postat den
tonfiskpizza 2

Jag brukar lägga på lite rucola också, bara för att det är så gott…

 

Näst efter parmaskinka och rucola är det här min favoripizza. Tonfisk på burk och en mild lök skuren i bitar ovanpå en bädd av tomatsås och mozzarella. Så enkelt så gott!

Recept på pizzadeg hittar du här. Den blir ju god även glutenfri, som bekant.

Olivlundar

Postat den

 

Ibland hittar man helt magiska platser när man gör något så banalt som tar sig en joggingtur på semestern.

Magiskt vackert!

Magiskt vackert!

Nog för att Puglia är fullt av olivträd, men det gäller att hitta dem med rätt ljus, och att ha kameran med sig. Det hade jag just den där kvällen.

Titta och njut!

Utsikt ner mot havet

Utsikt ner mot havet

Solen börjar sakta gå ner

Solen börjar sakta gå ner

Kommer det regna i kväll?

Kommer det regna i kväll?

Hejdå solen, vi ses i morgon!

Hejdå solen, vi ses i morgon!

Sommarsallad #3: spansk bondsallad

Postat den

ensalada campera

Det här är en av mina absoluta favoriter, den hamnar på lunchtallriken säkert en gång i veckan under sommaren.

När jag bodde i Madrid åt jag den så fort jag kom åt när jag åt på restaurang. Den heter ensalada campera på spanska, fritt översatt: bondsallad.

Standardingredienterna är: kokt potatis, kokt ägg, tonfisk på burk, lite mild lök, och olivolja. En del har i paprika, andra tomater, i vissa fall ser man både och. Jag brukar alltid ha i lite bladsallad också, för att få något krispigt. Och så kanske några goda oliver.

Skär allt i mindre bitar, och blanda i en skål. Klart!

Tomater Tomater Tomater

Postat den

 

Solmogna tomater

Solmogna tomater

Nu är tomaterna som bäst! Röda, spänstiga och söta.

Jag är på semester i Puglia, och här verkar det som att tomaten är någon sorts nationalgrönsak. De har tomatsås till allt: fyllda grönsaker, grönsakssoppa, skaldjurspasta, grillade paprikor, ja listan kan göras lång. Svärmor brukade bli  lite stressad när jag kokade grönsakssoppa utan tomater (hemska tanke) och så fort jag lämnade köket en mikrosekund passade hon på att stoppa i ett par. Tomater kan man tydligen inte få för mycket av!

I augusti kokar kvinnorna salsa, dvs det italienska kökets kanske mesta basråvara efter pastan: tomatsås. De häller den i burkar eller i flaskor och konserverar den inför året som kommer. Nuförtiden är köpt tomatsås i princip billigare än att köpa egna tomater och koka själv, men många gör det ändå. På så sätt får man den som man vill ha den, och vet vad som är i. De som har egen mark odlar givetvis egna tomater som de sedan kokar salsa på.

Pasta med tomatsås: så enkelt, så gott

Pasta med tomatsås: så enkelt, så gott

Att koka tomatkonserv är givetvis inget som man bara gör i Puglia eller ens södra Italien. Det görs längre norrut också.

Ett annat bra sätt att njuta av sommarens solmogna tomater är att äta dem som de är, i en sallad. Mogna tomater skurna i skivor, strödda med lite hackad vitlök och olivolja är inte så dumt som tillbehör till grillkvällens köttbit.

Tomatsallad, någonstans i Madrid

Tomatsallad, någonstans i Madrid

Vill man vara lite spansk, kan man ju göra en salmorejo, som jag nyss skrivit om. Annars kan man ju koka en snabbsås till dagens pasta. Det är ljuvligt gott. Samma sås kan man ju givetvis ha till mycket annat också: till pizzan, till köttrulladerna, till köttfärssåsen, ja överallt där man vill ha tomatsås helt enkelt.

Nötrullader i tomatsås

Nötrullader i tomatsås

 

Och här kommer en favorit i repris: tomatsås.

  • Ca 300g körsbärstomater
  • En gul lök
  • Några basilikablad
  • Ca 2 dl vatten.

Skär tomat och lök i bitar. Koka upp alltsammans och låt puttra minst en timme. Smaka av med lite salt och eventuellt socker om tomaterna inte var tillräckligt söta.

Man ska helst passera såsen genom en grönsakspasserare, men man kan ta en grovmaskig sil också.

 

Se där, nu har du inga ursäkter att variera tomaterna längre. Passa på nu, när de är mogna.

 

Vitlöksmarinerad, ugnsbakad paprika

Postat den

rostade paprikor

Det här är ett enkelt sätt att variera grönsakerna till grillfesten. Vi gör gärna ett par paprikor i taget och har att ta av i kylen några dagar.

Till och med jag som annars inte gillar paprika äter med god aptit!

För en skål stor som på bilden (ca 15 cm i diameter) behövs 2 stora fina paprikor.

Skölj paprikorna och lägg dem på bakplåtspapper på en plåt. Grilla dem i ugnen på 225 grader tills skinnet släpper och bildar blåsor. De ska inte brännas! Man får vända på dem en eller två gånger.

När de är klara tas de ur ugnen och får vila upp till tio minuter. Sedan ska skinnet dras bort. Det är mycket lättare att göra det när de är varma, men man måste vänta lite så man inte bränner sig på fingrarna. Kom ihåg att de är väldigt varma och såsiga inuti, så du inte bränner dig när de spricker sönder.

Ta bort alla kärnor, och lägg filéerna på en skärbräda. Skär dem i strimlor och lägg i en rymlig skål. Blanda i en generös skvätt olivolja och en vitlöksklyfta skuren i småbitar.

Låt det marinera minst ett par timmar, gärna över natten.

Har man bra paprikor behöver man knappt ens salta, de är goda som de är.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 125 andra följare

%d bloggers like this: