RSS Flöde

Äppelflarn med kanel och mandel

Postat den
Den gick åt rasande kvickt!

Den gick åt rasande kvickt!

Det doftade verkligen äpplen över nejden när jag var hemma i Sverige nyss. De ropade på mig att göra något av dem, och inte låta dem falla i backen och ruttna. Inte kan man motstå ett sådant lockrop?

Hösten, det är verkligen äppelkakans förlovade tid. Äppelkaka kan man verkligen variera i det oändliga. Höga, tunna, runda, fyrkantiga, fluffiga, kompakta. Jag har prövat de flesta varianter. Den här gången blev det med inspiration från Frankrike.

Ingen kan baka äppelflarn som en fransk konditor. Tunna, frasiga, fulla med kladdiga goda äppelskivor. Jag har inget fransk recept på pajdeg, men väl ett italienskt som funkar utmärkt.

Degen räckte till fyra små pajformar, men vanligtvis gör jag en stor av den.

Just när jag bakade den här kakan var jag på fäboden och hade ingen kardemumma, annars hade jag haft i en tesked nystött kardemumma i degen.

Äpplena skar jag supertunt på mandolin, och så lade jag dem i två lager varje varv  för att täcka ordentligt. Har du ingen mandolin så ta en osthyvel. Jag använde två ganska små äpplen till en liten pajform.

Degen görs så här:

  • Blanda 125 g smör, skuret i små bitar, med 300g mjöl (glutenfritt går bra), 1 tsk bakpulver och 300g socker. Nyp ihop det hela till en grynig, torr blandning.
  • Blanda i ett ägg plus en äggula.
  • Låt degen vila minst 30 min i kylskåp.

Sen görs kakan så här:

  • Kavla ut degen ca 1 cm tjock och lägg den i pajformen. Om degen fastnar så använd silikonmatta och silikonkavel, eller kavla mellan två bitar plastfolie.
  • Snygga till kanten på pajen.
  • Riv i lite mandelmassa i botten och lägg på ett lager äppelskivor. Se till att  hela botten är täckt med äpplen. Jag tyckte det blev tunt med bara ett lager, så jag lade två, men det beror ju givetvis på hur tunna just dina äppelskivor är. Pudra på lite kanel.
  • Upprepa proceduren så du får 3-4 lager (färre om äppelskivorna inte är tunna).
  • Riv till sist lite kylskåpskallt smör ovanpå pajen.
  • Grädda 20-30 minuter i 175 grader. Kolla så att äpplena inte bränns, men de måste bli helt genomlagade, dvs vara mjuka. Testa med en provsticka.

Servera med lite vaniljsås eller vaniljglass. En utmärkt höstfika i eftermiddagssolen!

Blev det deg över? Gör några miniflarn i bullformar. Riv äpple och blanda med mandelmassa och kanel och fyll minipajerna med det!

Snurrkakor

Postat den

snurrkakor

Jag är inne i en bakperiod för tillfället. Det är tydligen inne med snurrkakor, och jag är ju inte sämre än att jag provar jag med. Om inte annat så är de perfekta för barnkalas!

Som vanligt gjorde jag dem glutenfria, den här gången med Schärs mjöl (DS), och med mjölkfritt margarin. Det blev toppen och de flöt inte ut över huvud taget.

Originalreceptet är från Sju Sorters Kakor, med vanligt vetemjöl: Jag bytte ut mjölet rakt av och lade till ett ägg.

Kakdeg:

  • 200g smör eller margarin
  • 1 dl socker
  • 4,5-5  dl mjöl
  • 1 ägg

Smaksättning:

  • Deg 1: 2 msk kakao
  • Deg 2: ett par droppar bittermandelolja plus lite rosa geléfärg

Gör så här:

  • Nyp ihop fettet med de torra ingredienterna och tillsätt sedan ägget. Dela degen i två bitar och tillsätt smaksättning och eventuell färg.
  • Låt degen vila i kylskåp minst en halvtimme.
  • Kavla ut varje degbit till ca 0,5 cm tjocklek, ca 15 x 40 cm. Lägg den ena biten på den andra.
  • Låt degen vila igen.
  • Putsa kanterna snygga och rulla ihop på längden. Rulla hårt, men utan att det spricker.
  • Låt degen vila igen.
  • Skär i 3-4 mm tjocka skivor, rulla eventuellt i strössel, och grädda i 200 grader i ca 15 minuter.

Och så till tricken:

Degen måste vara kall i varje steg. Kakan blir frasigare om fettet inte smälter förrän i ugnen, och så blir degen väldigt mycket mer lättarbetat om den är kall. Blir den minsta kladdig så ställ in den i kylen på en gång. Det tar tid, men det är det värt.

Kavla på silikonmatta med silikonkavel eller mellan bakplåtspapper. Mjöla pappret/kaveln/mattan försiktigt så degen inte fastnar. Detta är särskilt viktigt om du tänker fuska och inte ha iskall deg.

Det är särskilt viktigt att degen är kall innan den skärs, annars blir rullen platt. Rulla rullen lite mellan varje eller varannan skiva så att den håller formen. Skär med en vass kniv och lägg på en plåt med bakplåtspapper.

Man kan ju smaksätta med vilken essens man vill: vanilj, pepparmint, pistage, etc, och färgkombinera hur som helst. Men mitt tips är att använda geléfärger eftersom vanlig karamellfärg gör degen blöt. Det är lättare att få starka färger med den mer koncentrerade geléfärgen helt enkelt.

Behöver jag säga att barnen älskade dem?

Fäbodkaka- blåbärspaj helt enkelt

Postat den
Se vad man kan åstadkomma på en fäbod!

Se vad man kan åstadkomma på en fäbod!

Även om barnen kallar sig italienare så älskar de att plocka blåbär, så något litet svenskt har nog fastnat hos dem. De älskar att gå ut i skogen, och vi passar på när vi är i Sverige. Vi lyssnar på jaktradion och hoppas att de varken jagar björn eller älg i närheten, och så klär vi på oss i grälla färger, håller tummarna och går.

Dottern plockar blåbär

Dottern plockar blåbär

Och plocka blåbär betyder blåbärspaj när man kommer hem, särskilt när barnens mormor är med.

Blåbärspaj är tacksamt på en fäbod. Man har oftast ingredienterna på plats, dels i skogen, dels i skafferiet, och finns det inget bakpulver går det utmärkt ändå, kan jag berätta (hrm).

Pajdegen är den jag brukar använda: 100 g smör, 300g mjöl, 100g socker, 1 tsk bakpulver, ett ägg plus en äggula. Jodå, glutenfritt mjöl går bra, liksom mjölkfritt margarin.

  • Nyp ihop smöret med de torra ingredienterna. Häll i äggen och knåda ihop till en deg. Låt den vila i kylskåp minst en halvtimme.
  • Kavla ut degen ca 1 cm tjock och lägg den i en pajform. Snygga till kanterna. Har man ingen kavel kan man trycka ut den i formen.
  • Pudra med lite vaniljsocker i botten och häll på ett rejält lager med blåbär.
  • Om man vill kan man sockra lite ovanpå bären, men det gör aldrig jag.
  • Grädda i ugnen ca 25 minuter på 175 graders värme. Kakan är klar när bären börjar bli mosiga och pajkanten fått lite färg.

Använder du frysta blåbär kan det vara en god idé att blanda bären med ca en msk potatismjöl, annars kan det bli väl blött.

Vaniljsås till sätter pricken över i:et!

Och så kan jag inte hålla mig… jag älskar blåbärs- och lingonris. Nu blir det skogsromantik:

Spaghetti med gröna bönor

Postat den

pasta med gröna bönor

Det här är en pastarätt jag längtar till varje år. I syditalien kommer de gröna bönorna redan i juli, och som med så många andra grönsaker så serverar man dem givetvis i sällskap med pasta. Fast i Sverige passar nog den här rätten bättre nu, när bönorna mognar för fullt.

De har några särskilda, lokala bönor där nere. De är lite plattare, med mörklila stråk. Fagiolini pinti kallas de, dvs färgade bönor. Jag tycker de är godare än de vanliga, lite mustigare i smaken liksom. Men det är många som föredrar de vanliga, lite trindare,  gröna bönorna.

Eftersom detta räknas som sommarmat har man givetvis tomatsås till. Det går bra utan, men jag tycker att det blir strået vassare så.

Gör så här:

  • Koka tomatsåsen (man kan fuska genom att värma en burk med krossade tomater, men det är verkligen att fuska).
  • Koka spaghettin tills den blir al dente.
  • Koka samtidigt bönorna i lättsaltat vatten i en annan kastrull.
  • Häll av bönorna och pastan och blanda.
  • Lägg upp på tallrikar.
  • Häll över lite tomatsås.
  • Strö över riven parmesanost.

Servera med ett glas primitivovin. Buon appetito!

Björnjakt och korvfynd

Postat den

Finns det något mer avkopplande än en fäbod i Dalarna? Skog, grönt, sus och … björn. Fast i år upptäckte jag något nytt och spännande: jädrans vilken god korv de hade i den lilla lanthandeln! Min pappa har berättat om den där korven, och om alla mödor de har haft att få tillstånd att tillverka korv för försäljning. Jag har sett fram emot den här resan och att få prova den där korven ganska länge nu. Och till slut så…

Tycker ni jag tog i med stylingen?

Tycker ni jag tog i med stylingen?

Men innan jag fortsätter om korven så måste jag berätta om något ännu mer spännande: björnar.

Jag brukar tillbringa en knapp vecka om året på mina föräldrars fäbod, som ligger där Dalarna går över i Hälsingland, i Rättviks Finnmark. Det är tydligen ett av Sveriges absolut björnrikaste områden. Så här års ser man inte bara färskt björnbajs lite här och där, utan också var björnen gått och ätit blåbär. Och grannen här på fäboden hade en björn i trädgården häromåret.

Ett dalstugekök att laga korv i!

Ett dalstugekök att laga korv i!

Jag lyckas alltid pricka in björnjakten när vi är här. Det betyder att det springer omkring stressade björnar och målmedvetna jägare i skogen. Samtidigt som vi vill plocka blåbär. Vi hör ibland hur de skjuter i skogen inte alls långt från vårt hus. Mina barn begriper ju givetvis inte hur farligt det kan vara, men vi klär på oss färgglada kläder och säger åt barnen att låta så mycket som möjligt. Sen berättar de stolt för de syditalienska kusinerna hur man skrämmer björnen på sin blåbärsrunda. ”Man skriker och låter”. Det borde även jägarna höra, hoppas man.

Nyfikna kor i hagen

Nyfikna kor i hagen

Men nu till korven. När man bor på en liten ort som Bingsjö eller Dalstuga så måste man vara driftig för att hålla sig flytande. Och det är de där i trakten. Det finns en bensinmack och affär bredvid kyrkan, en sån där affär som har det man behöver men inte riktigt har möjlighet att ha ett jättestort utbud. Fast man kan  ju beställa det man vill ha. Även från systembolaget. Affären och macken hör ihop på det sätt att kunden på ena stället gärna blir kund på andra stället också. Och bensinmack och affär betyder jobb.

Bingsjö kyrka i all sin prakt

Bingsjö kyrka i all sin prakt

Det är här korven kommer in i bilden. För en driftig man i trakten har efter mycket om och men fått tillstånd att göra färsk korv i affären. Salsiccia helt enkelt, och den smakade just precis som den gör hos slaktarn jag har tvärs över gatan hemma i Italien. Eller rättare sagt, den här var godare, för den var inte lika salt.

Det är ju precis sånt här jag gillar: lokalproducerad mat utan en massa extra utfyllnad. Fläsk, späck, salt, lite vin och kryddor. Och kan man dessutom bidra till den lokala ekonomin så är jag absolut med på noterna!

Massor med korv!

Massor med korv!

Korven är vida känd, tydligen, och de tar slut i ett nafs. När vi var där kom det en in en man som med bestämda steg gick och tog ett paket av varje sort, och sedan betalade. Han ville uppenbarligen bara åt korven. Vi gjorde samma sak: tog ett paket av varje för att ha avsmakning.

En dalastuga i Dalstuga.

En dalastuga i Dalstuga.

Fem sorter finns det, uppkallade efter platser i närheten: Bingsjö, Dalstuga, Svaben, Finnbacka och Lamborn, alla med sin egen kryddning. En har salvia, en annan vitlök och chili, en tredje rosmarin, och så vidare. Fick jag någon favorit? Kanske den med rosmarin. Eller fänkål, vitlök och chili. Eller egentligen inte, alla var lika goda.

Ännu en dalastuga i Dalstuga

Ännu en dalastuga i Dalstuga

Jag tycker ju givetvis att ni ska ta en sväng förbi Bingsjö nästa gång ni är i krokarna. Och är ni aldrig i krokarna finns det gott om anledningar att åka dit. Bingsjö i sig har en jättestor spelmansstämma i juli varje år. Bingsjöstämman heter den kort och gott. Och sjön Amungen är tydligen Sveriges artrikaste sjö. Man kan bo på campingen i Dalstuga, fiskekort säljer de i affären. Eller så tar man sig till stranden Hawaii på hälsingesidan av sjön. För den som gillar vandringsleder så går det en pilgrimsled förbi just där, slingrandes genom skogen mot Trondheim och Nidarosdomen. Och en av Sveriges viktigaste inlandstullar låg inte så långt bort. Det är fullt av historia i skogarna!

Och så kan man köpa korv i Bingsjö lanthandel. Den där vansinnigt goda korven. För det är ju det jag brukar säga: man måste våga göra något lite oplanerat, som att handla i en lanthandel istället för på stormarknaden i det stora köpcentret. Där hittar man inget utöver det vanliga. Men se det kan man göra i en liten lanthandel längs en slingrande landsväg. Givetvis har de också svar på alla frågor man kan tänkas ha: som var man hittar ett B&B, och hur man gör för att beställa hem varor från systembolaget, och vem det egentligen var som tog huset på en släde över sjön någon gång på 1700-talet eller så.

Skogsromantik

Skogsromantik

En sån där god korv behöver verkligen inga stilfulla tillbehör. Vi fräste lite kål, ugnsbakade de allra minsta av våra egna fäbodsodlade potatisar, och rostade en polkabeta i ugnen. Pricken över i:et blev en näve nyplockade lingon!

Grilla färsk korv så här: grilla först ett par minuter på varje sida. Stick gärna några små hål i skinnet så att lite fett rinner ut. Dela sedan korven på längden som ett korvbröd, dvs så den sitter ihop på längden, och grilla den öppnad, så att innanmätet blir genomgrillat.

Man kan lägga den i stekpannan också, men då rekommenderar jag att först koka den lätt  i stekpannan med lite vatten, och med små hål i skinnet. Sen ska den öppnas och stekas på båda sidorna. Häll givetvis bort vattnet ur pannan först, och häll i lite olja så det inte bränner fast.

Detalj från väggen i köket ovan

Detalj från väggen i köket ovan

Vill du inte åka till Dalarna för att köpa korv? Det sägs att den säljs i en och annan saluhall i Stockholm också. Dags att gå på utflykt i stadsdjungeln…

PS: Tusen tack till er härliga personer som låtit mig fotografera era hus, både invändigt och utvändigt!

Kikärter

Postat den

Plötsligt såg jag dem, från bilen på väg ner mot havet. Samma väg vi åkt i flera dagar, men ögonen hade väl varit upptagna med annat. Det gick så fort att jag inte hann säga åt maken att stanna förrän vi åkt förbi avtagsvägen där man skulle kunna ha parkerat.

”De är kvar i morgon” sa maken. Fast när vi åkte förbi dagen efter var de redan skördade. Några få stånd stod kvar, så jag passade på. Och det var tur, för dagen efter hade bonden harvat och ingenting var kvar!

Så här ser de alltså ut, kikärterna, när de är kvar på själva plantan.

Kikärter, klara att skördas

Kikärter, klara att skördas

Kikärter är typisk Medelhavsmat. De är väldigt vanliga i Spanien, till exempel. Eller i det libanesiska köket. När jag varit i Nordafrika har det alltid funnits på menyn på ett eller annat sätt.

 

Jag tycker att hemkokta kikärter är godast, och så här gör man:

  • Lägg dem i blöt, minst 12 timmar. En del säger med salt, andra med bikarbonat. Jag tar bara vanligt vatten.
  • Sen ska de sköljas och läggas i en stor gryta. Häll på vatten så det täcker med några centimeter.
  • Koka upp och skumma av.
  • Lägg sedan i: en lök med 5-10 kryddnejlikor instuckna, en bit selleri, 1-2 lagerblad, en kanelstång, en bit torkad ingefära, ett halvt pomeransskal (det gör skillnad!), och 5-10 kryddpepparkorn.
  • Koka tills kikärterna är mjuka, ca en timme.

Visst kan man minska på kryddorna, men det blir godare om man har i mer. Hoppa inte över kanelstången, den ger bra smak.

Man kan koka i tryckkokare också, då tar det bara ca 20 minuter från att det börjar pysa.

Koka massor när du ändå håller på och frys in dem du inte använder direkt.

Man kan göra röror, soppor,och grytor; servera dem med pasta eller i en sallad. De mättar, hjälper matsmältningen, är fulla med fibrer och mineraler. Och så proteiner förstås, som är viktigt för vegeterianer att få i sig ordentligt. De är helt enkelt jättebra mat. Och gott.

Mina barn äter kikärter som plockgodis!!

La Fienatora – en restaurang med matglädje

Postat den

OK, låt oss vara brutalt ärliga. Maten i Lazio är väldigt rustik, och den är ofta rent ut sagt tråkig på restauranger. Tycker jag i alla fall.

Antipasti som består av skinka och ost, och grillat kött som kan vara både lite bränt och torrt. Krutet brukar läggas på pastan, men den äter ju inte jag eftersom jag inte äter vete. Jag gillar helt enkelt inte att betala 15 euro för en trist köttbit utan tillbehör som jag lagar bättre själv för mindre än halva priset, eller för en tallrik kallskuret jag fixar hemma.

Men så ibland hittar man guldklimpar som höjer sig ur mängden. Guldklimpar som inte är nämnvärt mycket dyrare än de där andra tråk-restaurangerna. Då när man hittar de där måste man välja mellan att 1) hålla tyst och behålla en hemlis för sig själv, eller 2) basunera ut det för världen så att andra också får chansen att äta god, prisvärd mat ute på restaurang. Jag väljer ju givetvis det senare. Och det har jag gjort förr.

 

La Fienatoras terrass

Resterna av vår lunch på ett bord

 

Jag hittade den här restaurangen av en slump. Dottern var inbjuden på barnkalas, och kalaset hölls där. ”Flådigt ställe för barnkalas” tänkte jag. Sen visade det sig att pappan till födelsedagsbarnet gör underhåll på restaurangkök. ”Då ser du många olika kök” sa en av mammorna. ”Det är därför vi är här” svarade han.

Och det svaret passade mig perfekt. Jag letade nämligen efter en lokal för en födelsedagsfest. Och eftersom maten var både väldigt fint uppdukad och smakade väldigt bra bestämde jag mig för att höra mig för med ägaren.

Vi åkte dit för att proväta en lunch, och maken föll lika pladask som jag gjort. Antipastin var allt annat än tråkig. Pastan utsökt (hemgjord förstås), och lammet… lammet var ljuvligt.

 

Signora Patrizia, ägarinnan, visade oss köksträdgården där hon odlar sina egna, ekologiska, grönsaker till restaurangen. Och hon berättade att hon köper in vinet  från en vingård några hundra meter längre ner på landsvägen.  Lammen är hennes egna. ”Men vi har inte tid att göra våra egna salamikorvar längre, så de har vi fått ta bort”, sa hon. Hon plockade fram telefonen och visade mig lite foton från olika buféer hon gjort, och så givetvis ett foto på hennes maestro, hennes lärare för länge sedan som hon fortfarande har kontakt med.

”Mat ska vara sund, god, och vacker att se på” sa hon, och där fångade hon min matfilosofi på pricken. Allt är verkligen rigoröst hemlagat: hon bakar till och med sina egna grissini. Och det märks på kvaliteten på maten.

Behöver jag säga att min födelsedagsbuffet var utsökt, och i det närmaste helt vegetarisk, sånär som på lite skinka?

Det är inga problem att få glutenfri mat, eller mjölkfri för den delen. Men det är bäst att säga till när man ringer och bokar bord. De har öppet för lunch lördagar och söndagar, men ring och kolla om de inte kan bistå med middag också. Kvällstid  har de ofta evenemang, såsom bröllop eller födelsedagsfester.

Ni hittar restaurangen på internet, via er favoritsökmotor. Den ligger norr om Rom, mellan havet och Braccianosjön. Man måste ha bil, men ett besök är klart värt besväret.

Trädgården är härlig!

Trädgården är härlig!

Och så för sakens skull ska jag säga att jag har inte blivit erbjuden ersättning för att skriva det här, eller bett om att få det. Det är helt enkelt en restaurang som gör matbloggaren och den fd servitrisen i mig glad, mätt och på bra humör!

Jag avlutar med en liten dessert: ravioli gjort på ananas, med ingefärskräm (mjölkfri), dekorerad med jordgubbar. Mums!

La Fienatora 10

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 127 andra följare

%d bloggers like this: