Blandat

Minnen av mat

Igår kväll kunde jag inte riktigt somna utan låg och funderade en stund. Mest på mat faktiskt, eller rättare sagt personer jag förknippar med glädje, trygghet och mat. Deras mustiga härliga goda skapelser som lever kvar i minnet än idag.

När jag var yngre kunde jag inte laga mat alls, men jag har alltid älskat att äta. Ibland tänkte jag att ”Åh, om jag ändå kunde laga en sån härlig sås” eller om det var en stek eller pannkakor. Sen när jag blev äldre och började bli mer van i köket tänkte jag att jag nog skulle fråga hur de gjorde. Men det gjorde jag ju aldrig, och det var det jag låg och funderade på igår: svunna matminnen jag inte kan återskapa.

En stor matinspiratör i mitt liv var min morfar. Han var en lite ovanlig man i sin generation för han lagade gärna mat, även vardagsmat. Nå, han var så illa tvungen också, för mormor var sjuksköterska och jobbade oregelbundna tider. Morfar var en hejare på lite allt möjligt, men hans stora praktnummer var köttbullar. Gud, de kommer jag fortfarande ihåg. Stora, bruna, knapriga utanpå, saftiga inuti.

De hävdar att hemligheten låg i blandfärs och mycket smör i stekpannan. Det som gnager mig är att jag länge tänkte fråga honom, men det blev aldrig av. Tänk vad roligt vi kunde ha haft i köket, morfar och jag. En gemensam passion: enkel, god och prestigelös mat, lagad med kärlek. Sånt kan verkligen hålla en sömnlös!

En annan matinspiratör var min farmor. Även hon hade några riktiga ess i rockärmen. En var norsk kransekaka, gjord på hemgjord mandelmassa. Det var jätteroligt att hjälpa till att skala de skållade mandlarna. Om man inte är försiktig flyger de som missiler över halva köket. Gissa vad jag och min bror gjorde…

Men det jag sörjer mest över när det gäller farmors mat är att jag inte tittade på tillräckligt noga när hon gjorde sin gräddsås till söndagssteken. Tjock, brun, härlig med ett sting av syra. Det var katrinplommon inblandade, men om de slank ner i såsen eller bara gav smak till stekskyn som såsen baserades på, se de minns jag inte.

Vet ni, när jag låg där och snurrade i sängen så tänkte jag: Måtte bara inte andra vara lika dumma som jag. Smakar ni något extra gott, så fråga hur man gör. Titta på.  Och har ni äldre köks-trollkonstnärer i er närhet så passa på nu att lista ut hur de går till väga, snart kan det vara för sent.

Jag somnade till slut, men bara efter att jag lovat mig själv att uppmana er att inte göra om mitt misstag.

Annonser

5 thoughts on “Minnen av mat

  1. …eller blogga om det;-)
    Jag brukar fråga min mormor. Då säger hon ”lite sånt”. ”En nypa, en släng”. Sen säger hon ”prova tills det blir gott!” Och då tänker jag att det är inte receptet det nödvändigtvis sitter i, utan att det är minnet själv som ger en krydda som är svår att återskapa. Och att det kan få vara så också, medan vi skapar nya åt våra barn och barnbarn.

    Gilla

  2. Jo men det är ju genom bloggen jag har kanalen att uppmana 😉
    Visst ligger mycket i smaken man inte får till i minnet självt. Hur mysigt det var på söndagsträffarna eller när jag knyckte köttbullar ur morfars skål med de som skulle frysas in.
    Men ändå: det finns en hel del matkunskap som man går miste om.
    Nu finns det ju så mycket spännande råvaror att de där knepen med bara enkla verktyg riskerar att glömmas bort. Det är synd. Och tänk om man kunde få laga morfars köttbullar med farmors gräddsås till sina egna barn. Men du har väl rätt: vi får skapa nya minnen åt våra barn!

    Gilla

  3. Wonderful memories of your grandparents. Keep trying and you will make those beloved dishes the way you remember some day. It is the same reason I started my blog – to preserve the recipes from my grandparents and parents, so my children will have them and not forget.
    It is great that you are blogging, also.
    Jovina

    Gilla

    1. Thank you Jovina! And again I am so flattered that you took the time to translate my post!
      I really do think that eating together is a wonderful way to interact, especially in the family. Breaking bread together is and old tradition of peace and friendship, no?
      And blogging about food is another way of sharing, in my opinion. 😀

      Jessica

      Gilla

  4. Du har verkligen ratt, Jag har turen att ha min mammas gamla kokbocker och en hel del handskrivna recept, Jag kokar t.ex. ofta ”Mormors maramesylt”. Det ar en citrusfrukt-marmelad som min mamma brukade gora och min systers flicka kallde ”marmesylt”. Min mamma skrev ner receptet till mig med titeln:”Mormors marmesylt”.Den brukar bli valdigt uppskattad som julklappa i fina burkar till mina vanner.
    Dessutom har jag min mormors skrivbok med svarta parmar fran 1921 med hennes recept men som tyvarr ibland ar svarlasta.

    Gilla

Berätta vad du tycker!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s