Primo piatto/primer plato

Risotto con radicchio

admin-ajax

Jag har gått i risottoskola. Eller rättare sagt, jag hade kompisen från Padova hemma och hon och sambon från Friuli lagade risotto åt oss. Padova ligger mitt i risdistriktet, och i Friuli odlas några av de mer välrenommerade sorterna av radicchio. Man kan alltså säga att de är experter. Man är väl inte dummare än att man tittar på, med kameran i högsta hugg?

Allt jag trodde jag visste om risotto var fel. Nej, inte riktigt, men nästan. Resultatet blev i princip samma, fast vägen dit var annorlunda.

Hon förklarade att man först gör il sofritto, dvs smaken, i det här fallet radicchion. Lite lök fräses med den skurna salladen, låt det ta lite smak, och sedan i med en skvätt (rött) vin. Efter det, när det är klart, häller man i riset. Ha is i magen och låt det ta smak av il sofritto. Först därefter börjar man hälla på buljongen. Lite lite i taget. Och så rör man mellan varje skopa biljong.

Radicchio- den långa versionen. Det finns mer exklusiva sorter, men den här duger.
Radicchio- den långa versionen.
Det finns mer exklusiva sorter,
men den här duger.

Nu var det så att de kom hem till oss och lagade mat, med il sofritto färdig, så det har jag inga bilder på. Men vad man ser är skillnaden på när jag gör det, och när de gör det.

Alldeles för blött!
Alldeles för blött!

Jag lärde mig att jag inte har tålamod utan häller på för mycket buljong varje gång. Det ska vara ganska torrt, inte simma i buljongen. OK, det här är en fråga om tycke och smak, ju mer buljong, desto mer stärkelse fälls ut, och väninnan vill inte ha en alltför kladdig risotto. Det vill jag, så jag fortsätter nog att ha det lite simmigt.

Torrt och fint!
Torrt och fint!

Röra röra röra. Inte hela tiden, men heller inte så att det bränner fast.Men buljongen SKA koka in innan man häller på ny.

Röra röra!
Röra röra!

Så, nu när det börjar bli klart (smaka förstås, så att inte riset är hårt…) så ska det ner en liten bit smör, ungefär stor som en valnöt. Och så den rivna osten, så klart. Röra röra igen.

Ska risotton vila? Nej, hävdade de bestämt, för att snabbt ändra sig och säga att det är en smaksak. Men om experterna säger nej, så kör vi på det. Om den ska vila måste man ha i mer vätska, annars riskerar det bli torrt.

Här får man inte ta själv, inte...
Här får man inte ta själv, inte…

Väninnan berättade att hennes mormor hade en restaurang, och att hon som barn och tonåring brukade titta på när mormor lagade mat. Hon lärde sig snabbt att mormor aldrig gjorde likadant varje gång. Proportionerna ändrades efter väderlek, luftfuktighet, kvaliteten på grönsakerna, osv. Men en sak var säker: det blev utsökt varje gång. Vad vill jag säga med detta? Jo, att matlagning handlar mycket om känsla, att vara lyhörd för det man har i kastrullen. Smaka, känn efter, anpassa dig. Recept är grundstolpar som garanterat kan ändras.

Man måste öva, och det är ju tur att man måste äta varje dag, så man får anledning att pröva sig fram!

Vi gillar att ha speck i vår risotto
Vi gillar att ha speck i vår risotto

För risotton behöver man:

  • Ca 80 g ris per person (”en handfull” enligt vännerna)
  • Radicchio, strimlad (en halv ungefär för två personer)
  • Lök, hackad (återigen en halv ungefär för två personer)
  • Buljong, ca en liter för två personer
  • Lite smör
  • Lite riven (parmesan)ost

Vi återskapade mästerverket en dag hemma, och då lade vi till lite speck, dvs lufttorkat, rökt fläskkött typ skinka. Speck är en märkesskyddad produkt som produceras i norra Italien, och det passar utmärkt till till exempel radicchio.

Risotto con radicchio e speck
Risotto con radicchio e speck
Advertisements

Berätta vad du tycker!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s