Livet i Italien · Samtidsspaning · Uncategorized

Mycket väsen för ingenting…

Jag har bott i Italien i sisådär elva år, beroende på hur man räknar. Livet här är inte alltid så enkelt, särskilt inte när man har med myndigheter att göra. Jag och alla andra i det här landet har långa komplicerade historier att berätta som ger till och med åhöraren magsyra upp till öronen, för att inte tala om den som upplevt situationen.

En gång skickade jag en låda saker från Sverige till mig själv i Italien. Den kom givetvis bort på vägen, och historien om hur vi bråkade med posten är lång. De vägrade förstå att jag ville veta var den var, och ingen ville ta ansvar för den, trots att det fanns ett nummer att lätt följa upp och hitta lådan. Till slut, efter tre veckor, åkte vi till postcentralen och letade själva reda på paketet i ett hörn längst in längst bort. Klistrat på paketet satt en lapp Urgente, bråttom…

En annan favorit är skoladministratören som absolut inte kunde faxa anmälningsblanketten till barnens skola utan insisterade på att vi skulle åka dit och hämta den personligen, trots att vi bodde i Madrid. Andra kommuner har on line-anmälan, men den här mannen vårdade sina uppkopierade blanketter  ömt. Vi fick skicka dit en vän som sen fick posta den till oss. Jo, det var dessutom en dåligt och lite snett uppkopierad blankett…

Eller som när jag skulle uppdatera mitt uppehållstillstånd hos polisen. Det finns ett kontor i hela Rom som har hand om uppehållstillstånd. Det bor ganska många utlänningar i Rom, kan man säga. Det var hett, jag var höggravid och det fanns ingen, jag menar: ingen, toalett. Vi väntade bara i sisådär fyra timmar (EU-medborgare har snabbkö), och jag lyckades få komma in på en toalett bara tack vare min stora mage, andra fick snällt riskera att missa sitt nummer och ta en lång promenad till närmsta  (snuskiga) bar för att kunna gå på dass.

Nåja, vis av erfarenheten har jag dragit mig för att skaffa ett italienskt ID-kort. Det gör man personligen på kommunkontoret, och man kan inte boka tid. Det kan vara en väldigt lång väntan om man har otur, och sist jag var där upptäckte jag väl framme vid luckan att jag behövde ett marca da bollo (ung skattemärke) för 16 euro och fick gå till tobaksaffären för att köpa ett och sedan vänta igen på min tur. GHA!!

Men så behövde jag helt plötsligt ett ID-kort för att klara av andra administrativa bestyr häromveckan. Jag åkte till frissan och snyggade till mig för en gångs skull, sminkade mig och gjorde mig till. Och så laddade jag med en chokladbit och en roman för att fördriva väntan.

Det tog tio minuter, inkl fotografering.

Mycket väsen för ingenting.

Advertisements

3 thoughts on “Mycket väsen för ingenting…

Berätta vad du tycker!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s