Bakverk · Livet i Italien · Samtidsspaning

Om blommor, tårtor och kvinnor

I Italien firas internationella kvinnodagen med mimosa. Både blommor och tårta. Jag är extremt kluven inför det här. Det är så otroligt… italienskt. Festa della donna. Kvinnans fest. Jo jag tackar jag.

Det är på det hela taget en ganska galant historia. På kvällen den 8:e mars är restauranger fulla med kvinnor som är ute på tjejmiddagar medan männen är hemma med barnen. I något enstaka fall kanske mamma eller svärmor tar hand om barnen, men de har ju rätt de med att gå ut just denna kväll. Jag vet att många är glada och lite förväntansfulla inför den här utekvällen med väninnorna, och lite stolta att bli sedda och uppvaktade denna dag, deras dag. Det vill jag verkligen inte ta ifrån dem eller förminska till något banalt. Tvärtom.

Men det är ju just där skon klämmer, enligt mig. Italienska kvinnor verkar nöja sig med just detta: en blomma och bli sedda. Detta trots att kvinnor mördas av sina makar för att de inte vill skiljas, kvinnor objektificeras på ett sätt som i dagens Sverige vore otänkbart i media och annonser, kvinnor tar i princip allt ansvar hemma för allt, osv.

Jag läste en intervju med en mycket publik kvinna, Luciana Littizzetti, en komiker som på de flesta sätt utmanar bilden av en typisk italiensk mediekvinna. Hon är visserligen smal, men inte lång, har inte långt böljande hår, är inte ljuv i sin framtoning och spelar inte lite dum. Tvärtom är hon en rätt vass komiker som tar både ett och annat fult ord i munnen. Hon fyller 50 i år, och har inga barn. Eller rättare sagt, hon har två fosterbarn. Man kan ju tycka att en kvinna som hon borde sätta ner foten och kräva lite. Men nejdå. ”Vi kvinnor vill inte ha jämställdhet. Vi vill bara bli sedda” sa hon. Grrr sa jag.

Jag kan ge tusen anekdoter på allt om hur mannen som hade brödkorgen framför sig sa åt sin fru tre bordsplatser längre bort att komma och skära honom en bit, till hur kvinnor förväntas åtminstone ge sken av att vara oskulder på sin bröllopsdag.

Om hur högutbildade kvinnor blir hemmafruar för att de inte orkar ta striden med maken om att hon faktiskt inte behöver vara hemma och ta hand om hus, hem och honom.

Om hur kvinnor kommer tillbaka till jobbet efter graviditet och inser att de blivit placerade i en skrubb.

Om hur svårt det är att hitta en kvinnlig hög chef som är både gift och har barn.

Om jämställdhetsministern som varit skönhetsmiss och nakenmodell.

Om försäljaren som vänder sig till maken i familjen trots att det är kvinnan han gör affärer med. Och så vidare.

Visst finns det feminister och kvinnor som tar upp en debatt om jämställdhet, lika lön, rätt att få behålla samma jobb efter graviditet och barnafödande, och så vidare, men de är inte särskilt synliga, och de verkar få litet genomslag bland kvinnor i stort. Jag har tittat igenom dagstidningar de senaste dagarna och knappt sett en enda artikel som handlar om kvinnans position i samhället. Möjligtvis en och annan belevad herre som önskar skänka virtuell mimosa till landets alla kvinnor, men inte mer.

OK, blomman är väldigt fin och vårlik, den gillar jag, men inte just den 8:e mars…

Kanske är italienska kvinnor fullt upptagna med att få hem och eventuellt arbete att flyta på någorlunda för att ha energi att även utmana normen? Eller är de så vana att bli uppvaktade att de blir smickrade av uppmärksamheten på Festa della donna att de inte ser sitsen de är satta i?

Då när jag läste den där intervjun bestämde jag mig för att inte blogga om mimosatårtan som jag annars hade tänkt göra. Det blir istället en länk till en italiensk matsajt. Det är många foton, så ni kommer förstå precis.

Foto: Lauretta Rm, Flickr
Foto: Lauretta Rm, Flickr

Man gör ungefär så här: Man tar tre sockerkaksbottnar, marsankräm (originalet säger crema pasticcera, det är nästan samma sak) och blandar med vispad grädde, samt ren marsankräm. På den första bottnen lägger man ett lager marsankräm blandat med grädde, sedan kräm, en ny tårtbotten, och så kräm-gräddblandning ovanpå och runt om. Den tredje bottnen skärs i små kuber och strös ovanpå så det ser ut som mimosablommor. Jag är inte så förtjust i sådan där grädde-krämtårta, det smakar just ingenting. Italienarna å andra sidan verkar föredra just den typen.

Så, nu har jag tyckt och tänkt färdigt för ett tag tror jag. Nu ska jag ta mig tillbaka till köket med kameran i högsta hugg. Sparrisen börjar ju komma in i affärerna och det hög tid att hitta på något kreativt med den.

PS: The photo of the cake is from Flickr. I do hope I have not violated someone’s copyright… 

Annonser

One thought on “Om blommor, tårtor och kvinnor

Berätta vad du tycker!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s