Jul · Livet i Italien · Puglia

Jul i Syditalien

jul-2016-13

Om ni undrar varför jag går upp i vikt över jul: ta ett djupt andetag och följ med på en julhelg hos familjen i Apulien…

(PS1: Zia/zio betyder moster/faster resp morbror/fabror. Används även gärna inför barnen om nära vänner till familjen. Det är inte så noga, vem ids komma ihåg vem som faktiskt är släkt och inte?).

(PS2: Det är långläsning, men det gick inte att korta ner mer. Och givetvis är det omskrivet lite, men på det hela taget genuint upplevt.)

Dag 1, vi anländer huset vi brukar bo i.

Zia 1 öppnar dörren, köket är fullt med mat.

  • Ett kackel av ”Hej, hur gick resan, är ni trötta, nej låt mig packa ur bilen, ingen orsak, akta, det där är lite ömtåligt, *otaliga kindpussar*, oj vad tung den var, hoppla här luktar det gott, men inte har ni väl lagat mat åt oss, det sa vi ju, nej bara lite grann, ni kan ju inte gå och handla det första ni gör, lakanen hänger på tork över elementen, vi satte på värmen kl 16 men det är lite fuktigt i sängen fortfarande, kom in, kom in, maten är färdig.”
  • Som vanligt har zia inte lyckats hejda sig, utan hon har förberett orecchiette (hemgjord pasta, tar minst ett par timmar) med rape (en broccolisläkting, kan göras på broccoli), involtini (rullader, dvs långkok), mandelkakor, och så hemgjort vin förstås. Det var ”bara litegrann”…
  • Mätta som örnar trillar vi i säng (jo, det var kallt, och fuktigt). Inte fick jag diska efter oss heller. Ingen kan bli så förnärmad som en syditaliensk zia.
Nyskördad rape.

Dag 2. Dags för hembesök. 

Scen 1. Vi besöker zia 2 med make. 

  • Zia : Kom in! Vad kan vi bjuda på?
  • (Kindpussar, hur mår ni, hur gick resan, bara bra, jo jag har ju lite ont i knäet, och jag går på gympa, akta så det inte drar på dig så du blir sjuk, här är min senaste tavla, osv, kärleksfullt nonsenskackel)
  • Jag: Tack, zia, det är så bra, vi ska äta lunch hos zia 1 snart.
  • Zia: här, ta ett par kakor. De här är bara gjorda på mandel och socker.
  • Jag: (mmm, hemgjord torrone) OK, men bara en liten en (men zia KAN inte skära små bitar).
  • Zia: (vänder sig till min man), här är din favorit, cartellate med vincotto.
  • (barnen äter för glatta livet).
  • Maken: (försöker rädda julvikten) Oj, zia, vi måste gå, vi ses väl på julafton?
  • Zia: Men ni måste komma förbi skafferiet innan ni går! Jag har hemkokt marmelad: kvitten, mullbär, fikon, äpplen…, och juice, från våra egna aprikoser! Lite inlagda kronärtskockor? (En del har walk-in closet, zia har ett jätteskafferi, och en upplyst Madonna i trappen)
  • Jag: (lyckas avstyra det till en burk kapris plus kakorna som dukades fram, 1-0 till mig).
jul-2016-14
Cartellate, friterad deg med fikonsås, fritt översatt.

Scen 2. Lunch hemma hos zia 1: bondbönor med mangold. Zia hade LOVAT att det bara skulle bli en primo (dvs en första tallrik), men vi blir grundlurade: antipasti, och sen grillat (galet god) korv. Sötsaker. Kaffe. Tvärmätt. Eftermiddagslur på soffan.

Rykande varmt och härligt!
Bondbönor med mangold

Scen 3a. Zia 3 (syster till zia 2, ca 75 år, och rätt skruttig, men ett energiknippe som få) har ringt och vill komma över med en julspecialare till min man. Maken skickar dit mig istället, så slipper hon gå ut, och så kan vi avstyra vad hon egentligen hade tänkt ge oss. Hon brukar ha bakat både det ena och det andra…. 

  • Zia: Jeeessica, kom in! Du ser fräsch ut. Men du har gått ner i vikt (en styggelse i zias ögon, och i mitt fall inte helt sant)!
  • (Zia snor runt i köket iklädd tre lager tröjor, en sjal, förkläde och papiljotter under huckle. TV:n är på, någon sorts julkonsert. Ingen lyssnar. Köket är fullt med halvfärdiga rätter inför morgondagens julmiddag, hon visar allihop, pekar på foton, berättar det senaste skvallret. Hur hinner hon andas?).
  • Jag: (kindpussar zia, zio, dotter (dvs annan zia), barnbarn). (Hinner inte öppna munnen)
  • Zia: Men zia 1 sa att du lagar maten på julafton! Alltihop? (tonen i rösten är ”oj, vad har du givit dig in på…” Men det är faktiskt första året jag lyckas få svägerskorna att INTE laga maten, utan bara vara gäster för en gångs skull. Jag är nöjd över det.)
  • Zia: Brava… (lite stolt trots allt över att utlänningen klarar av det). Men… när gick du upp i morse? (underförstått, lagar man mat måste man gå upp i ottan).
  • Jag: (finurligt, men sant): Kl 9!
  • Zia: (perplex, väntade sig ”kl 4”, som hon själv): Jaha… ja du är ju yngre, förstås.

Scen 3b, zia 3 (dvs dottern) kommer på att hon bara måste visa mig julkrubban i kyrkan runt hörnet.

  • Zia: den stänger snart, kom, skynda dig! Den är jättefin! De har inga i gamla stan i år!
  • Jag: (kanske inte helt ärligt): men då vill jag ta med storasyster (dvs min dotter), vi tar det i morgon, så hon kan komma med. Men jag fotar gärna er! (Den är verkligen jättefin)
  • Fotona hemma godtas, utflykten ställs in. Vi hade faktiskt inte hunnit hur som helst.
  • Zia 2: men innan du går måste du få med en kasse citrusfrukter! Här, från våra egna träd. Blomkål? Sallad? Här: kassen är redan färdig. Du är så mager, äter du ordentligt? Kom med ut i trädgården och välj själv vad du vill ha. 
  • Jag: (tackar hjärtligt och skyndar hem med händerna överfulla, innan det blir så mycket att jag inte kan bära  hem det. 1-0 till zia).
jul-2016-9
Zias julkrubba

Scen 3: Familjemiddag

Alla  syskon med familjer samlas för en midddag hemma hos oss. Systrarna står för maten. Vi blir som vanligt ca 15 pers. Ska barnen sitta i köket eller i matrummet? Vilka är ”barn” nuförtiden, egentligen? Kommer alla? När kommer de? Ingen vet exakt, det är inte så noga.

  • Friterat. Såklart. Ingen jul utan friterat.
  • Friterad baccalà (typ lutfisk), pettole (friterade degklumpar), grönsaker. Sallad. Hemgjort vin. Kakor, cartellate, Panettone.
  • (Kacklet är som vanligt intensivt) ”Jag börjar duka, finns det stolar till alla? Zio 4 har åkt hem för att hämta fler. Var är bordsdukarna? Glas, ska vi ta plastglasen, nej det är lättare att diska, jo och tallrikar för vem orkar diska efter 15 pers (så mycket för att vara miljövänlig)? Det finns bara tre knivar! De andra står där (i ett hörn bara hon lägger dem). Hur många är vi egentligen, 15, nej, 14 kusin 1 kommer inte, men kusin 2 och 3 kommer, så vi blir 16 (i slutändan kom allihop). Stäng dörren så inte frityroset kommer ut i matsalen, öppna fönstret för att vädra, stäng fönstret så det inte blir drag. Vem skär upp brödet, va finns det inget bröd, zio 5 går och köper. Ni kan sätta er snart är det klart, en kvart senare är det fortfarande inte färdigfriterat, barnen har hällt juice på golvet.”
  • TV:n är givetvis på. Det är någon fotbollsmatch någon vill se. Ingen lyssnar, någon tittar under de sista minutrarna. Milan vann. Eller var det Juventus? Inter? Straffar var det i alla fall.
  • Maten äts upp på 10 minuter.
  • Valnötterna åker fram. Mandarinerna, kakorna, tårtan.
  • Mätt som en örn. Igen.
  • Zia 4: (innan hon åker hem) Jessica, vi lämnade en back med citrusfrukter i källaren. Och en kasse grönsaker. Och två pumpor. 1-0 till zia.
  • Den här gången lyckades jag torka disken innan virvelvindarna aka svägerskorna var helt klara. De är så snabba!

Dag 3:  Julafton. Kl 19:30 börjar de anlända. En del med händerna fulla (trots att jag sagt till att INTE ta med något), andra nöjda att slippa skämmas för att komma tomhänt. Håret välkoafferat, bästa kläderna. Presenter till barnen vi inte räknat med. Kuvert med pengar till de andra ”barnen”. 

Scen 1a

Alla syskonen plus barn äter hos oss. En typisk italiensk scen med ett rum överfullt med folk, alla pratar i munnen på varandra, en bebis gråter i en vagn, farmor baksäteskör från soffan (”jag orkar inte resa på mig”), farfar har somnat på en stol som står mitt i vägen, alla samlas där det är som trängst och man bara måste passera för att duka. TV:n är alltid på. Fattas bara annat.

Fast bebisarna har vuxit upp och går i lågstadiet (minst, en läser in sin magisterexamen på universitetet), farmor och farfar finns inte längre (de är med oss i hjärtat). Men det är inte långt ifrån.

  • Kl 20:00, bordet måste dukas. Gubbarna får ändan ur vagnen. Borden är visst tunga (inte) och det är karlgöra att flytta på dem. Tur de finns. Vad hade vi gjort utan dem (ironi)?
  • Kvinnorna far som skottspolar mellan kök och matrum, gubbarna står i klase och pratar om något viktigt (årets pris på apelsiner? Vem vet, de pratar dialekt och jag hinner inte lyssna i alla fall). Jag stänger av TV:n. Ingen tittar ändå. 5 minuter senare är den igång igen. Julduken hittas i en låda. Oväntat välstruken för att ha legat där ett år. Ljus i glasburkar, huset är inte så välutrustat med pynt.
  • Kl 20:30, maten ställs fram. Inkokt lax, ägghalvor, äggröra, lax- och räkröra, ugnsbakad fänkål, siciliansk apelsinsallad, radicchiopaj, gratinerade musslor och en massa annat. Jag har faktiskt lagat mat hela dagen (men inte gått upp kl 4, zia, oroa dig inte).
  • Kl 21:00 Vi sätter oss till bords. Det äts, pratas, pratas, äts och pratas.
  • Kl 21:30. Alla har ätit upp. Maten är slut. Och jag (som äter i normaltakt) var som vanligt sist att bli klar.
  • Nötter, frukt, panettone, kakor, hemgjord lagerbladslikör.
  • Kl 22:30 (ca, vem kommer ihåg?) Zio 1 ringer till kusin 1 tillika zia 3 för att önska god jul. Vaddå? Jaha, tombola? Klart vi kommer! (Zio är inte nödbedd…)

På mindre än 5 minuter är bordet avplockat, duken skakad, stolarna tillbaka på sin plats. Vi har jackorna på oss och är på väg till Zia 2, där resten av familjen är samlad.

Scen 1b

Ljudvolymen dubblas, likaså antalet personer. Någon har visst tullat lite extra på det hemgjorda vinet. Barnen hovrar kring granen (inga smällkarameller och hempysslat här inte, lika välfriserade som damerna är i håret är julgranen väl avvägd och pyntet valt med omsorg).

Vin. Nötter, choklad, panettone. Cartellate. Flaskan med lagerbladslikör tar slut inom 15 minuter. En liter!

Ljudvolumen skruvas upp ytterligare. Det dras dåliga skämt i hörnet. Damerna skakar på huvudet och låtsas inte höra. Zio 2, som hör lite illa, fäller några kommentarer helt utanför ämnet. De äldre damerna pratar om matlagning alternativt krämpor.

Tombola, varje juls plåga/tidsfördriv. Som bingo. Denna gång utan den neapolitanska spelplanen. Lika bra det, där har varje nummer en illustration. Såsom döden, svärmor, tuttarna eller rumpan. Jo, de är lite mer färgglada där i Neapel. Ungarna spelar, en zia  agerar nummerutropare. Klart man spelar om pengar, fattas bara annat! Min dotter vann hela klabbet, och den hisnande summan av 1,5 euro. Om man tycker att hasardspel  inte passar sig för barn kan man ju använda sig av bönor. Men vem orkar leta reda på dem nu?

Kl 00:03. Någon tittar på klockan. Oj, redan midnatt! Auguri! Spumanten åker fram. Poff, två flaskor, annars räcker det inte. Grattis, grattis, kindpussar, alla går kring bordet. Klart man måste gratulera varandra nu när Jesusbarnet är fött! Det är ju det vi väntat på!

Nu barn får klapparna öppnas! Det tog max 5 minuter.

Kl 01:00 ca (vem kommer ihåg?) är det dags att gå hem.

Zia 2: Jessica, det står en kasse på bänken utanför, lite citrusfrukter och vintertomater. Den är till er! 2-1 till zia. Hon fick stilpoäng på den luringen.

Dag 4, Juldagen.

Vaknar, mätt som en örn. Här måste promeneras om det ska gå att äta igen den här sidan nyår. Jullunch vankas hos zia , och idag står kött på menyn (på julafton äter man fisk).

Men innan vi sätter oss till bords tar zio med oss till marken han arrenderar och där han har sina odlingar. Oliver, grönsaker, och lite frukt. Vi får med oss en back rape, och en hink med sallad, fänkål och salladslök.

Lunch: antipasti i form av ostar, inlagda grönsaker, bläckfisksallad och lite annat smått och gott. Lasagne, hemgjord pasta, såklart. Grillat lamm. Kakor, panettone, kaffe.  Bra zia, vi är mätta och belåtna, utan att vara sprickfärdiga. Eller har vi vant oss med mängden?

Dags att åka hem. Hoppar över middagen.

Zia: ”Jessica, ta den här kassen, den är till er!” Allt vi skördat under förmiddagen.  Behöver jag säga att hon redan lämnat av den normala ransonen vin första dagen? 2-0 till zia.

jul-2016-8
Vintertomater. Gula utanpå, röda inuti.

Annandag jul:

Nu måste vi åka hem. Annars spricker vi, och vi måste nästan lämna kvar barnen för att få plats med allt i bilen.

Zio 5 kommer förbi: Här är lite vin (10 flaskor…), ost (2 enorma 2-kilosostar) och honung. Det är till er! (Oväntat? Nej. Normalransonen när vi varit och hälsat på.) 1-0 till honom.

Slutställning: 7-1 till familjen. Som vanligt.

jul-2016-1
Vi kom med tre resväskor…

Ni börjar förstå? Det är en ynnest att få gifta in sig i en sådan varm och generös familj. Det är stört omöjligt att inte äta för mycket, de trugar och gör sitt allra bästa för att vi ska bli nöjda. De fyller bilen med mat: hemodlat och hemlagad. Vi fortsätter alltså att äta även när vi kommit hem. För var ska vi förvara allt?  Och när de kommer på besök är de fast beslutna att fylla upp förråden igen.

Och det slutar alltid med minst ett extrakilo per dag vi är där.

Advertisements

10 thoughts on “Jul i Syditalien

  1. Underbart! Känner igen mig i scen 3! Hos oss var det på juldagen ”bara” 14 – 9 vuxna, 4 barn och en baby – mellan 75 år och 5 mån. 9 vuxna saknades i år – ute på annat galej (Namibien, LA mm). En mängd mat — knytis där jag knyter de flesta knutarna — men så roligt att ordna för släkten. Och så gott! När alla gått får diskmaskinen göra sitt. På annandagen, efter en orolig natt (!) lägger vi var sak på sin plats och fötterna på pallen! Tack för rolig läsning och god fortsättning på julen – som väl varar intill påska? Eller i alla fall till Knut-dagen.

    Gilla

  2. Vilken underbar jul. Precis vad det ska handla om gemenskap, omtanke och massor med mat. Härlig bullrig och kärleksfullt.. någon julklapp är inte nödvändigt då. 😀

    Gilla

    1. Nej julklappar är verkligen överflödiga! Visst blir det lite mäktigt med att ha så mycket folk omkring sig hela tiden. Julfrid med Karl-Bertil är det inte tal om… 😀 Men man vänjer sig, och lär sig staka ut små revir för avskildhet.

      Gilla

  3. Härlig skildring av italienskt familjeliv (vilket jag själv bara upplevt genom film, TV och böcker). Verkligen underhållande skrivet! Känns som om jag var där… 🙂 God fortsättning, och Gott Nytt År!

    Gilla

  4. Väldigt rolig och livlig beskrivning av en italiensk jul med zia1, 2, 3. Det känns som man är där! Man behöver läsa nåt positivt ibland. Verkligen bra.

    Gilla

  5. Vilken trevlig och levande beskrivning av italiensk jul, underbart med så mycket värme och omtänksamhet, du är bara att gratulera till en underbar familj

    Gilla

Berätta vad du tycker!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s