Mat

Mat ska vara gott!

Efter över tio år tillsammans med en italienare har mat blivit en central del av mitt liv. Jag har blivit en italiensk matmamma helt enkelt.

I en tid när närodlat, genuint, och säsongsbetonat har blivit modernt, lever jag i en miljö där allt detta är självklart. Här lever man efter säsong. Varje by har sitt eget speciella recept, lite lite annorlunda från grannbyns.

Här är köket kvinnornas domän i stor utsträckning, och många sätter hela sin stolthet i att laga mat från grunden, med pinfärska råvaror noggrant utvalda samma morgon. Det kanske inte alltid är så ekologiskt odlat, men produzione propria, ungefär ”traditionellt framställt”, är nog det mest gångbara italienska lockbetet. Folk vill helt enkelt ha lokalt producerad mat direkt från åkern, utan att det har mellanlandat i en kylcontainer i flera månader.

Det här reflekterar ganska väl min matfilosofi: mat ska vara god, helst lättlagad, baserad på bra råvaror. Jag tycker att man ska försöka utnyttja det som kommer direkt från åkern: pumpa på hösten, kål på vintern, och sparris på våren, till exempel. Det är billigare, färskare, och godare, och ger dessutom en mer varierad kost. Alla som satt tänderna i ett svenskt äpple på hösten vet vad jag menar: det går inte att jämföra med ett importerat äpple på våren.

Mat är helt enkelt för viktigt för att slarvas med. Mat är  inte  bara till för att stilla hungern, det är en källa till hälsa och vällust också. Även de enklaste och billigaste råvaror kan lätt kombineras till något riktigt gott. En spansk tortilla med ägg, potatis och lök, till exempel. Eller varför inte den billigaste pastan av alla: spaghetti  aglio, olio e peperoncino, spaghetti med vitlök, olja, och pepparfrukt.  God mat behöver verkligen inte vara dyrt och krångligt!

Min första tid i Italien var en tid av frustration. Italienare vill äta mat de känner igen, helst mammas mat. Gud nåde den som förändrar i ett välkänt basrecept! Det tog ett tag innan jag lärde mig… Men å andra sidan har man en oerhört välutvecklad mattradition där råvaror och deras tillagning är nästan heligt. En ragù alla bolognese är inte vilken köttfärssås som helst, utan följer ett specifikt recept, annars är det inte alla bolognese.

Spanjorer är enligt min erfarenhet mer förlåtande, men även de har sina traditionella rätter man inte ska tumma på för mycket.

Mycket av det godaste jag har ätit har jag hittat på små lokala kvartersrestauranger,  restauranger turister inte går in på för att de ser för ruffiga ut. De bästa vägkrogarna i Italien är de fulla med lastbilar, de som man som svensk gärna kör förbi. Gör inte det. Sitter det folk och äter där, kommer det garanterat bli en matupplevelse. I Spanien hittar men de bästa tapashaken där det ligger drivor med pappersservetter på golvet och det ser ut som tiden stått stilla i inredningsstilen. Gå in och beställ en caña, en liten öl, och se vad för gott som kommer med på köpet.

Mycket av det här kan ganska enkelt återskapas i ett svenskt kök, men recepten hittar man inte i kokböcker. Jag vet, för jag har letat. Jag har en uppsjö av italienska och spanska kokböker i bokhyllan, på originalspråk. De där speciella rätterna som står ut, de finns inte med. De vill jag försöka förmedla genom den  här bloggen.  En dos av Medelhavets mat, direkt från köket.

Smaklig måltid!

Annonser

Berätta vad du tycker!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s