Livet är för kort för att inte besöka nya platser. Men ofta är vi kanske lite lata, eller till och med lite okunniga, om vilka platser man ska besöka. Man stannar på stranden eller i storstaden, när det kan finnas helt fantastiska upplevelser runt hörnan.
Om man vågar prova på något lite annorlunda finns chansen att man lär sig något nytt, att man ser världen ur någon annans ögon. Det är både berikande och lite viktigt. Bara att ta en dagstur upp i bergen på Gran Canaria med en turistbuss ger garanterat en helt ny syn på både ön och kanarierna själva.
Jag och familjen sätter oss gärna i bilen för att utforska nya platser, om så bara för en dagstur. Det tar lite tid, man kör fel, man bör komma ihåg matsäcken. Men när vi stått framför den fantastiskt utsmyckade universitetsfasaden i Salamanca eller klivit ner i de etruskiska gravarna i Tarquinia har det alltid varit värt besväret.
Ibland har vi helt ofrivilligt hamnat på byfest och fått smaka på lokala delikatesser, andra gånger har vi kammat noll och fått hålla till godo med matsäcken eller i värsta fall en torr smörgås på bensinmacken.
Den här bloggen är ingen reseguide, men jag vill hjälpa dig att ta dig bortom de upptrampade spåren, ta bussen eller hyra en bil, och se något du kanske annars inte hade upplevt. Några av mina bästa reseminnen kommer just från sådana avstickare. Provsmakningen av fikonbrännvin utanför Himara i södra Albanien var just en sådan. Min tolk såg att en man kokade rakija, brännvin, stannade bilen och frågade om vi fick smaka. Med på kuppen fick vi kaka, smörgåsar och hemgjort vin. Härligt!
Bland det första jag frågar någon som varit ute och rest är vad de har ätit. Och bland det första jag tänker på när jag planerar en resa är alla de nya saker jag ska få smaka. Ibland blir det inget vidare, ibland lär man sig något nytt. Ibland upptäcker man att det man inte gillade hemma är helt fantastiskt gott borta. Jag erkänner villigt att jag har lärt mig tycka om äggplanta, paprika och linser tack vare resor och utlandsboende.
I min värld hör mat och platser ihop. Jag brukar sällan köpa typiska souvenirer, men en kokbok slinker lätt ner i väskan. På så sätt kan jag ta med mig en liten bit av omvärlden hem.
Tuscas värld 