Det börjar dra ihop sig mot höst även här i Rom. Löven börjar gulna på träden, främst efter sommarens torka. Gräset blir grönt igen eftersom det äntligen har regnat. Granatäpplena börjar mogna, valnötterna likaså. Morgnarna är lite kyliga, och det mörknar tidigare och tidigare. Men ännu finns det spår kvar av sommaren. Man kan fortfarande hitta vattenmeloner i fruktaffären, myggen bits lika illa som vanligt, och tomaterna är fortfarande utsökta.
Tomater, ja. En av hörnpelarna i det syditalienska köket. Min svärmor verkar övertygad om att tomaten har funnits i Italien i urminnes tider, och säkerligen att den stammar från hennes hemtrakter i Puglia. Sant är att det inte går en dag utan att tomater slinker ner i hennes grytor. Rullader i tomatsås, fylld äggplanta täckt av tomatsås, köttbullar i tomatsås, kokt mangold med körsbärstomater och mozzarella, ugnsstekt lamm med potatis och körsbärstomater, ja listan kan göras lång.
I augusti köper en stor mängd syditalienska kvinnor hem tomater för att göra tomatsås, salsa, inför resten av året. Svärmor konserverar både sås och körsbärstomater, ciliegini, på burk, så att hon har ordentligt. Hon tillhör en generation som inte litar på livsmedelstillverkarna och fnyser åt köpt tomatsås och annat på burk. Det gör hon nog rätt i. Det hemgjorda är så oerhört mycket godare. ”Questo è fatto in casa”, det här är hemgjort, säger hon och trugar på oss både det ena och det andra när vi är på besök.
Jag tillhör dem som köper tomater färdiga på burk, men det hindrar mig inte att koka egen tomatsås. Det blir faktiskt extra gott så här när man vet att det kanske är de sista riktigt, riktigt goda tomaterna man fått tag på.
Så här gjorde vi till lunch idag:
- Ca 300g körsbärstomater
- En liten morot
- En gul lök
- Några basilikablad
- Ca 2 dl vatten.
Skär lök och morot i mindre bitar, häll allt i en gryta och låt puttra minst en timme. Späd med lite vatten om det behövs. Smaka av och salta lätt om det behövs. Är såsen lite besk eller syrlig, häll i lite socker, men moroten brukar räcka som sötma.
Sen passerar man såsen, och voilà, den är klar. Man ska INTE använda mixerstav. Har man ingen passerare går det utmärkt med en grovmaskig sil.
Jag och maken avnjöt såsen till orecchiette, men man kan ta sin favoritpasta. När pastan är al dente häller man av den, och sedan lägger man tillbaks den i kastrullen igen, och så på med såsen och låt efterkoka ett ögonblick. Glöm inte riven parmesan uppepå.
Mmmmm, visst doftar det lite sommar?
Tuscas värld 
10 reaktioner till “Håll kvar sommaren”